Fjärran höjder - baptisternas sommaridyll

Flaggan är hissad och massor av unga baptister är samlade på Fjärran Höjder. Foto från 1925.

1918 tyckte de unga baptisterna i Gävle att man funnit ett ”idealiskt läge” för en samlingsplats sommartid. Man hade tidigare varit i både Hemlingby och Tolvfors, men nu äntligen hittat ett ställe där man skulle stanna i nästan 25 år – Fjärran höjder!

Fjärran höjder förknippas i dag länge med det kommunala badet, men innan staden och bebyggelsen kröp närmare var här mest skog och lantlig idyll. Åtminstone är det intrycket man får av de foton som finns bevarade i arkivet.

Frikyrkoförsamlingarna ville som andra föreningar ha ett sommarhem, ett ställe för umgänge i enkla former och möten sommartid.  Immanuelskyrkans ungdomsförening, som tillhörde Gävle 1:a baptistförsamling, hade i närmare tio år hyrt en hage i Tolvfors för sommarens möten. I hagen fanns bänkar och en talarstol, men ingen möjlighet att vara under tak och det var vad man längtade efter.

 

Sommarhemmet på Fjärran Höjder fotograferat ur en annan vinkel. 

1918 hade man hittat huset på Fjärran höjder. För 3 500 kronor fick man ett hus där bottenvåningen gick att inreda till hörsal och övervåningen kunde hyras ut som bostad. Marken arrenderades av Gävle stad. Av kassaboken framgår att arrendet 1926 kostade 145 kronor per år, men man fick också en inkomst på en hundralapp från sin hyresgäst E Östlund.

Här höll man nu möten på vardagskvällar och söndagar från juni fram till tidig höst varje år. Midsommar firades här, talare bjöds in och baptisternas eget sångsällskap ”Harmoni” underhöll.

Under slutet på 1930-talet började man fundera på om man skulle rusta upp huset eller flytta.1942 blev frågan akut, då stod det klart för föreningen att Gävle stad börjat sälja tomter i området. Nu skulle göras plats för nya bostäder och ett kommunalt utomhusbad.

I sökandet efter ett nytt ställe undersökte de unga baptisterna flera objekt. Valet föll på ”grosshandlarvillan” Nyborg på Norrlandet. Under namnet Borgvik blev den baptisternas sommarhem ända fram till 2012.

Här var standarden högre, här fanns utrymme för bad, övernattningar och servering. Men det var inte ett okontroversiellt val. Var läget på Norrlandet för långt bort? Skulle det nya fina sommarhemmet locka ungdomarna bort från söndagens gudstjänster? Eller höll det snarare ungdomarna borta från Furuvik "och andra penningsugande platser"? Diskussionen om köpet framgår av protokollet här nedan - klicka på respektive bild för att få den i större format.

Ulla Ejemar

Protokoll från 1 maj 1942. Mötet hölls vid Nyborg på Norrlandet som skulle bli det nya sommarhemmet.

Beslutet blev att köpa villan för 8 000 kronor.

Sagoslottet vid Lötviken

Ett eget sommarhem, ett ställe för vila, bad och festligt umgänge drömde man om inom folkrörelserna under tidigt 1900-tal. Och många av dem lyckades förverkliga drömmen.

I Sandarne var IOGT-logen Sandarne Enighet en av dem som skred till verket.

Vid Lötbäcken eller Lötviken hade godtemplarna samlats för att roa sig redan när de började organisera sig i slutet på 1800-talet. Under bar himmel firade man till exempel midsommar här. Men på 20-talet hade festplatsen tappat lite av sin glans, då väcktes tanken på att satsa på nytt med ett sommarhem.

Bild från Lötviken på 30-talet. Stående längst till vänster Axel Källman, som var mycket aktiv i logen.

24 maj 1932 satte man igång med bygget. Arbetet gjordes oavlönat av logens unga medlemmar, många arbetslösa i krisens 30-tal. På sju veckor lyckades man resa huset. Nu hade man i ärlighetens namn förberett bygget redan under vårvintern med att frakta sten över Lötvikens is.

Söderhamns tidnings ”korrespondent” – en av logens egna medlemmar - rapporterar om en lyckad invigning med friluftsliv, teater, dans och en för dagen specialskriven sång. Huset beskrivs i lyriska ordalag:

”Det harmonierar verkligen med omgivningen och det hela verkar som ett sagoslott. Visserligen ämnar inte logen slå an på vanliga nöjesanordningar i allt för stor utsträckning. Det blir mera en samlingsplats för kulturella nöjen, konserter, folklekar, fri idrott, bad o dyl.”

Söderhamns Tidning publicerade en lång artikel vid invigningen 1932.

Protokollen vittnar om att man inom logen förde livliga diskussioner. Synen på dans och idrott gick isär, skulle godtemplarna hålla sig ifrån att ordna ”tarvliga nöjestillställningar ”som dans eller skulle man tvärtom välkomna ungdomens nya fritidsintressen?

Det blev både och. IOGT ordnade ungdomsläger här, medlemmar kunde övernatta för en billig penning, logen höll möten och fester i huset sommartid. Men det blev också större nöjestillställningar, parken och huset kunde hyras av andra arrangörer.  Länge samarbetade godtemplarna och idrottsföreningen, SSIF, om det årliga midsommarfirandet. 

Populäre sångaren Harry Brandelius  uppträdde i Lötviken 1939. 

I mitten på 60-talet började sommarhemmet tappa sin glans, logens allt färre medlemmar orkade inte hålla det i stånd. 1968 erbjöds grannen Stenö båtklubb att köpa hemmet för 12 000 kronor. I köpet ingick alla inventarier utom de som de som det stod ”IOGT” på.

Ulla Ejemar