Lagerbäck inledde karriären i Kilafors

Lagerbäck tränade Kilafors IF 1977 - 1982

När Kilafors IF plötsligt stod utan tränare på sensommaren 1977 valde man att satsa på ett oprövat kort: 29-årige Lars Lagerbäck. Att det blev just i Kilafors som Lagerbäck inledde sin karriär verkar ha varit en ren tillfällighet. Tränarsysslan råkade bli ledig precis i samband med att han och hustrun bosatte sig i Bollnäs inom bekvämt pendlingsavstånd. För det var väl knappast pengarna som lockade - en blygsam ersättning om 60 kronor "per gång" utlovades.

Ur styrelseprotokoll den 8 augusti 1977

Någon omedelbar succé blev det inte för Kilafors under den nye tränaren. Flera år i rad var laget nära att åka ur division 4 Hälsingland. Men säsongen 1981 lossnade det ordentligt. I stället för att harva i botten av tabellen lyckades Lagerbäcks manskap blanda sig i toppstriden. Som kronan på verket rodde man dessutom hem DM-titeln.

Lagerbäck, stående längst till höger, vann DM med Kilafors IF 1981

Efter sejouren i Kilafors hann Lagerbäck med tränaruppdrag i både Arbrå BK och Hudiksvalls ABK. Ändå lär det inte bli för sina insatser inom hälsingefotbollen som han i första hand kommer att bli ihågkommen. Genom att föra Sverige till fem raka mästerskap under 00-talet blev han en av våra mest framgångsrika förbundskaptener genom tiderna. På Island blev han legendarisk bara genom att ta landslaget till sommarens EM-slutspel. Nu har islänningarna dessutom visat att man kan mäta sig med de bästa. Och i pressen har "Lagerbäckur" halvt på allvar lanserats som en möjlig presidentkandidat.
Jörgen Björk

En ”blå-gul duk” värd att hylla?

Strömvallen i Gävle 6 juni 1961. Hofors husmodersförening tar emot sin fana .

I år är det 100 år sedan Svenska flaggans dag instiftades, dagen som nu är Sveriges nationaldag.

Alla tyckte inte att det var en bra idé att hylla flaggan med en egen dag. Initiativet kom från försvarsvänligt håll, från Svenska landstormsföreningen som tyckte dagen lämpade sig för fosterländska festligheter.

Inom arbetarrörelsen var man däremot kallsinnig. Vid den här tiden fanns där många som var öppet kritiska till både nationalism och militärväsende. 

De båda sidorna i debatten speglas tydligt i Gävlepressen i juni 1916.

Socialdemokratiska Arbetarbladet motsatte sig inte firandet men protesterade mot att barnen i folkskolan utkommenderades att delta i ”skådespelet” . Tidningen varnade också för att dagen kunde bli ett sätt att hylla kungen som hade namnsdag denna dag. Sådant ”osmakligt fjäsk” ville den inte vara med om.

Ett gulnat klipp ur Gefle-Posten 7 juni 1916.
Klicka på bilden för att läsa inledningen.

Borgerligt sinnade Gefle-Posten var desto mer entusiastisk.  Inför denna första landsomfattande svenska flaggans dag publicerade man hela dagsprogrammet och dikten ”Honnör för fanan”. Dagen efter berättade man om arrangemanget i Steneberg och på Rådhusesplanaden och solen som ”ljöt ett vackert skimmer öfver de blå-gula dukarna”.

Debatten svalnade ganska snabbt, på 1920-talet var socialdemokraten Hjalmar Branting redo att hålla högtidstal denna dag. Riktig stor blev uppslutningen kring dagen under andra världskriget. Inför hotet om krig kändes det kanske viktigt att visa nationell sammanhållning. 

Parader med allt från scouter och skolbarn till husmodersföreningar var ett vanligt inslag i firandet. Utdelning av flaggor ingick också redan från start. I Arkiv Gävleborg finns arkivet från ”Kommitterade för Svenska flaggans dag i Gävle”. Det innehåller bland annat listor över vilka som fick fanor. 

6 juni 1983 blev dagen officiellt Sveriges nationaldag. 2005 blev den en helgdag. Valet av datum var inte slumpmässigt. På Skansen i Stockholm hade man redan i slutet på 1800-talet haft flaggfester detta datum eftersom det var då Gustav Vasa kröntes till kung 1523.

Ulla Ejemar

Bild ur broschyr med regler för hur fanan ska hissas och hanteras ur arkivet från "Kommitterade för Svenska flaggans dag i Gävle"