 |
| "Capitainer", fartyg och antal rymlingar redovisas här noggrant av vicekonsuln i New York. Hela listan läser du här! |
I mars 1843 skriver vicekonsul Zachrisson i New York till kommerskollegium och klagar över de svenska skeppsbefälen och sjömännen. När flera svenska skepp samtidigt ligger i hamn blir konsulatet ”ej annat än en polisbureau”. Värst är fartygen från Gävle.
I klartext skriver Zachrisson att Gävleskepparna måste välja mer exemplariska och moraliska män till kaptener och att förhållandena på skeppen driver manskapet att rymma.
Skepparsocieteten i Gävle sänder ett mångordigt försvarsbrev som också antyder att vicekonsuln inte sköter sitt jobb. Konsuln arbetar ju på den plats på jordklotet där myndigheters ingripande behövs allra mest.
Det är omöjligt för en kapten att upprätthålla ordning och samtidigt vara mänsklig i New Yorks hamn ”der den lägre folkmassan tillegnat sig all myndighet i offentliga angelägenheter der tusen snaror äro vid första inträdet i hamnen utlagda för den lättsinnige och oerfarne sjömannen, och der det vimlar af äfventyrare från alla länder, hvilka till en ordentlig födkrok utbildat konsten att tubba folk från ankommande fartyg”.
Svaret från den förolämpade vicekonsuln är ca 25 sidor långt. Han bifogar en lista över Gävleskepp som kommit till New York under åren 1840 – 1843, deras kaptener och hur många ur manskapet som rymt. Under fyra år har 235 sjömän rymt från sina skepp, fler än från t ex Göteborgsskeppen och de norska skeppen.
Denna tidsbild från 1840-talet finner man bland handlingarna i Gefle Sjökaptensförenings arkiv. Föreningen är Arkiv Gävleborgs äldsta medlem, bildad 1776.
