tisdag 14 februari 2017

Ugglebo Arbetareförening 150 år

Paketpapper från manufakturavdelningen. Gissningsvis 1920-tal.
Decennierna kring mitten av 1800-talet var en tid av industrialisering, modernisering och liberala reformer. När jordbruket rationaliserades försattes många lantarbetare i arbetslöshet och inflyttningen till de framväxande industrisamhällena ökade kraftigt. Den trygghet som bygemenskapen hade erbjudit på landsbygden försvann över en natt för en stor del av Sveriges befolkning.

Det är i det sammanhanget som de tidiga så kallade arbetareföreningarna kommer till. Deras syfte var till stor del att fylla den funktion som kyrkan och byalagen hade haft i det gamla bondesamhället, inte minst genom att fungera som socialt skyddsnät. Folkbildning var också en viktig del av verksamheten. Medlemmarna skulle förberedas för att delta i samhällslivet som "fullvärdiga medborgare", något som blev allt viktigare i takt med att de demokratiska rättigheterna utvidgades. Under nödåren 1867 och 1868 bildades en rad arbetareföreningar som hade till huvuduppgift att driva affärsverksamhet i kooperativ anda. De flesta blev ganska kortvariga. Ett lysande undantag är Ugglebo Arbetareförening som i år fyller 150 år.

Kontraktsprosten K. F. Sjöström var initiativtagare till föreningen.
Det var kontraktsprosten K. F. Sjöström som var den drivande kraften bakom bildandet av Ugglebo Arbetareförening. Sommaren 1867 såg han hur livsmedelsbristen ledde till att handlare kunde ta ut oskäliga vinster medan folk svalt. Något behövde göras för att råda bot på ockret. Ugglebo Arbetareförening skulle genast ta itu med att "inrätta en försäljningslokal där goda livsnödvändigheter m. m. undantagandes brännvin och andra spritdrycker samt lyxartiklar, kunde tillhandahållas till billigaste pris". 1868 bildade föreningen ett aktiebolag för att kunna bedriva handel i större skala (någon möjlighet att starta ekonomiska föreningar fanns inte vid den här tiden). Men det skulle aldrig bli fråga om att göra någon stor vinst utan endast om att "vara människor till gagn och särskilt de ekonomiskt svaga". Av överskottet skänktes till olika ideella ändamål, bland annat gav föreningen bidrag till skolbarnens beklädnad, till sockenbiblioteket och till kyrklig verksamhet av olika slag.

Ugglebo blev ICA istället för Konsum - här filialen vid Sundsbron. Ur föreningens jubileumsskrift 1968.
När Kooperativa Förbundet bildades 1899 var det många konsumtionsföreningar och kooperativa handelsaktiebolag som såg stordriftsfördelar med att ansluta sig till den landsomfattande organisationen. Ugglebo Arbetareförening var riktigt nära att gå med i mitten av 1920-talet men en majoritet av medlemmarna sade ifrån. Att gå med i KF skulle dels vara onödigt, eftersom man redan arbetade efter kooperativa grundsatser, dels farligt eftersom föreningens självständighet kunde hotas. Istället gick Ugglebo in som aktieägare i Hakonbolaget (sedermera ICA) 1933.
Jörgen Björk

onsdag 8 februari 2017

När bruket hade egen sjukstuga

Medicinska verktyg i Hofors sjukstugas operationssal.
Man kan tro att det är en snickarverkstad som listat sina verktyg, men det handlar om Hofors sjukstugas operationssal. Från sjukstugan finns detaljerade förteckningar över alla inventarier, från röntgenapparater till dammtrasor.

Redan på 1860-talet byggde Hofors bruk en sjukstuga, först avsedd för de anställda men senare öppen för alla Hoforsbor. Så småningom blev sjukstugan för liten och en ny, för tiden modern sjukstuga kunde öppnas 1927.

Det lilla klippet ur inventarieförteckningen ovan är från den nya sjukstugan. Varje rum är listat för sig i förteckningen så man kan bilda sig en uppfattning om sjukstugans storlek. Det fanns tre sjuksalar med tio vårdplatser, operationsrum och röntgen.

Borr, hammare, kedjesåg och amputationssåg avslöjar att det hände att man tvingades kapa lemmar på patienterna. Kanske efter olyckor på bruket? Andra förteckningar i arkivet från sjukstugan visar att man tidigt var noga med att notera om det var arbetsolycka som orsakade att någon behövde vård.

Hofors sjukstuga cirka 1930. Foto lånat av Hofors hembygdsförening.

Så här såg operationssalen ut 1930, Foto lånat av Hofors hembygdsförening.
Exakt årtal för förteckningen saknas, men den är troligen jämngammal med bilderna här ovan. Med tidens mått var den en väl utrustad sjukvårdsinrättning.

Mat till patienterna lagades i sjukstugans eget kök. Av utrustningen att döma borde det har varit förstklassig mat för där fanns puddingformar, konserveringsapparat och aladåbformar.
Ulla Ejemar 

tisdag 17 januari 2017

Svartlistade hamnarbetare i Hudiksvall

Stämningen i hamnen hettar till under konflikten våren 1915 när arbetare går in och gör jobbet i de strejkande stuveriarbetarnas ställe. Facket trycker upp listor på strejkbrytarna med för- och efternamn och personbeskrivningar som "bondfångare", "kronisk strejkbrytare", "frireligiös", "mindre vetande" och "kronisk lösdrivare". 

Ulla håller upp den 79 cm långa listan på strejkbrytare, den längsta i Transports avdelning 24 i Hudiksvalls arkiv. 

Konflikten gäller arbetslöner och står mellan stuveriarbetarfacket och stuverifirman Sohlberg & Nyberg. I protest blockerar facket arbetet i hamnen och Charles Lindley, känd förtroendeman i Transport, deltar på flera strejkmöten för att hjälpa till att hitta lösningar på konflikten.

Charles Lindley vid ett möte i Transports Samorganisation på Kungsbäck i Gävle.  

En sak som säkert gjorde konflikten extra infekterad var att Alfred Sohlberg och J.O. Nyberg var medlemmar i facket innan de blev arbetsgivare i och med starten av stuverifirman Sohlberg & Nyberg.

Klicka på länken här så kan förteckningen över strejkbrytare öppnas som pdf i ett nytt fönster. 


Fackets affisch uppmanar stuveriarbetare att överhuvudtaget inte ta jobb i Hudiksvalls hamn under pågående konflikt 1915. Transportarbetareförbundet avd 24 startade redan 1895 under namnet Hudiksvalls stuveriarbetarefackförening. 
Camilla Larsson

fredag 30 december 2016

Vägen till rösträtt för kvinnor

De två första föreningarna för kvinnors politiska rösträtt bildas 1902 i Stockholm och Göteborg. De går ihop i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, och samtidigt startar lokala rösträttsföreningar runt om i landet. 

Ett flygblad som uppmanar till medlemsskap i närmaste rösträttsförening i länet. 

I Gävle bildas Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR, 1903 och snart har Alfta, Kilafors-Hanebo, Bollnäs och de flesta andra orter i länet egna lokala föreningar.

Årsavgiften i Färila FKPR 1910 har kvitterats av Alma Mickelson, kassaförvaltare.

Under 1913 genomför LKPR en enorm nationell aktion i form av en namninsamling för kvinnors rösträtt. Listor skickas ut till de lokala rösträttsföreningarna och enskilda medlemmar går runt och knackar dörr i socknarna för att få ihop namnunderskrifter.

Listorna som användes när lokalföreningarna samlade in namnunderskrifter.

Johanna Wiberg i Österfärnebo är en av dem. Hon skickar sina ifyllda listor till Klara Lindh, ordförande i Gefle FKPR, och bifogar en målande beskrivning av människorna hon pratat med ute i gårdarna. "De flesta av männen inse rättvisan i vårt krav men bäva för att själva få krypa i skuggan. - Kvinnorna på landet ha ej tid med politik, så de säga, de ej förstå den i många fall. Andra äro klyftigare än männen."

I Alfta FKPR är Linnéa Andersson ordförande. Hon skickar ner 24 listor med totalt 566 namn från Alfta, Ovanåkers och Woxna socknar. I ett brev konstaterar hon att antalet namn inte är så litet, med tanke på att "Voxnadalens befolkning väl på det hela taget är ganska konservativ, eftersom den ju mest består av välmående bondfolk".

Linnéa Andersson beskriver rösträttsarbetet i Alfta, Ovanåker och Voxna och uttrycker besvikelse över att vitbandisterna inte gjort mer för saken. Klicka på dokumentet för att läsa hela brevet.

I mars 1914 är Gerda Modén i Gefle FKPR klar med en fantastiskt detaljerad sammanställning av resultaten av namninsamlingen i länet. I Hälsingland har 496 listor med 9 145 namn samlats in och i Gästrikland 465 listor med 9 229 namn. Totalt 18 374 namnunderskrifter från länet. Klicka på dokumentet för att läsa det.

Gerda Modéns sammanställning med information om civilstånd, yrken och ålder på alla i Gävleborgs län som skrivit under kravet på kvinnors rösträtt. 

LKPR samlar in listorna från hela landet, de binds i 30 band och finns fotograferade med Elin Wägner. De 351 454 namnunderskrifterna överlämnas till riksdagens första kammare, men det dröjer ytterligare sju år innan rösträtt för kvinnor blir verklighet på riksdagsnivå.

Elin Wägner med de 30 banden namnunderskrifter för kvinnors rösträtt. Bildkälla Wikimedia commons.

Läs gärna ett tidigare blogginlägg om FKPR och deras fina standar genom att klicka på länken: En skog av vita standar.

Camilla Larsson  

onsdag 28 december 2016

Kärlek från Hofors till Chiles folk 1973

Det finns en fin tradition av engagemang och solidaritet med utsatta i Hofors. I tidigare bloggar har vi visat exempel på IF Metall i Hofors protester mot både Hitler och Vietnamkriget. Klicka på länkarna för att läsa dem.

I september 1973 är det dags igen, då riktas blickarna från Hofors och omvärlden mot Chile när den demokratiskt valda presidenten Salvador Allende störtas i en militärkupp ledd av Augusto Pinochet.

Presidentpalatset La Moneda i Santiago bombas. Foto Wikimedia Commons.

I Hofors följer Kjell Wallberg, John Karlsson och medlemmarna i IF Metalls avdelning 169 händelserna i Chile och reagerar snabbt.

Från vänster Georg Buhr, Kjell Wallberg och John Karlsson i styrlesen för IF Metall, Hofors 1973. Foto Hofors hembygdsförening. 

På medlemsmötet den 17 oktober klubbas en protest mot militärjuntan, och det är viss oenighet om hur uttalandet på bästa sätt ska spridas. Styrelsen har tänkt sig dagspressen, andra föreslår Sveriges ambassadör i Chile för att "nå ut till de förtryckta människorna", som det står i protokollet. De bestämmer sig för båda alternativen och skickar följande brev till Harald Edelstam, svensk ambassadör i Santiago i Chile:
   
Klicka på dokumentet för att läsa det. 

Protesten från Hofors når Harald Edelstam trots kaoset i landet. Bara en vecka senare kommer det här svaret till Hofors och IF Metall från Edelstam, där han tackar för protesten och berättar detaljer om förföljelser och avrättningar, om de svåra omständigheter som den chilenska befolkningen nu befinner sig i.

Klicka på dokumentet för att läsa det. 

Harald Edelstam till vänster. Foto: Arkiv Gävleborg. 

Harald Edelstams diplomatiska karriär var lång och händelserik. Han blev omtalad för sina aktiva insatser för mänskliga rättigheter, inte bara i Chile på 70-talet utan redan i Norge under slutfasen av andra världskriget. Vill du veta mer om Edelstam finn en intressant dokumentär på Sveriges Radio. Klicka på länken: Harald Edelstam P3 Dokumentär

I Hofors fortsatte engagemanget för Chile och IF Metall deltog i arbetarrörelsens stora insamling. I december 1973 summerar avdelningen resultatet, 3 435 kronor, och konstaterar att Edelstam blivit utvisad från Chile på grund av sina insatser för flyktingar.

Camilla Larsson