onsdag 29 november 2017

Finska flyktingar till Ljusdal

I Lapplandskriget 1944-45 tvingades närmare 104 000 finländare lämna sina hus och hem när städer och byar i Lapplands län systematiskt bombades och brändes ner av tyska trupper på väg tillbaka från Finland mot Norge.

Rubrikera i Ljusdals Tidning den 20 september 1944. Tidningen finns att läsa på mikrofilm åren 1895-1945.

Många finländare flydde till Sverige med tåg och båt och flera hundra kom till vårt län. De flesta var kvinnor och barn.

I Ljusdal och Järvsö föreberedde och arbetade traktens föreningar tillsammans för att hjälpa de finska flyktingarna när de kom. Ljusdals Röda Korskrets beskriver det intensiva samarbetet med Lottakåren, inkvarteringsnämnden, Scoutkåren och Svenska landsbygdens ungdomsförbund i en årsberättelse.

I Ljusdal fick 475 finska flyktingar bo i Onsäng, Församlingshuset, Bygdegården, Kläppa, Storhaga och Hybo. Där fick de hjälp av medlemmar i Röda Korset, enligt kretsens årsberättelse för 1944.  

Den 18 oktober 1944 kom 130 finländare från Kemi till Ljusdal som fick bo på flyktingförläggningen i Onsäng. Under många år ägdes och drevs Onsängs gård som barnkoloni av Första Majblommans lokalkommitté i Ljusdal. Gerda Eriksson var föreståndare på flyktingförläggningen.

Gerda Eriksson, till vänster, drar en vagn med tvättsäckar med Siri Lindkvist Nyberg i Onsäng. Foto Ljusdalsbygdens Museum.

Insamlingar av kläder, sängar, sänglinne och andra nödvändigheter gjordes och fördelades på förläggningarna. Frivilligarbetet var intensivt. I Onsäng serverade Gerda Eriksson med personal de finska flyktingarna tre mål mat om dagen: gröt och smörgås till frukost, kaffe och smörgås till lunch och till exempel kålsoppa till middag vid 17-tiden.

Hösten 1945 kunde finländarna återvända till sina hem. De möttes av ödelagda städer och byar i ruiner. Nedbrända och sönderbombade. Marken var minerad och bristen på byggnadsmaterial gjorde återuppbyggnadsarbetet svårt.

Camilla Larsson


onsdag 1 november 2017

Sånger om rösträtt


"Vi hävda vår plats och vi kräva vår rätt, du man, som din like av människoätt", sjunger Anna Sundbom och medlemmarna i Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) i Gävle när de börjar ett möte en måndag i november 1909.

Anna Sundbom, medlem i Gävle FKPR. Bildkälla: Länsmuseet Gävleborg

Orden är Ellen Klemans, hämtade ur Svenska kvinnors medborgarsång. Författaren Ellen Kleman var aktiv i kvinnorörelsen och redaktör för tidskrifterna Dagny och Hertha. Sången är en av flera rösträttssånger som skrevs och sjöngs i rösträttsrörelsen och finns bevarad i Gävle FKPR:s arkiv.

Håll ut din tid. Text K.G. Ossian Nilsson, musik Malla Grönlund, aktiv i Söderköpings FKPR och författare till rösträttspjäsen Mobiliseringen.

I Gävle FKPR:s protokoll kan vi läsa om flera möten som börjar eller slutar med en rösträttssång. Här beskriver Sigrid Hofrén ett samkväm med musik som föreningen hade i november 1916.

Mötesprotokoll i Gävle FKPR den 24 november 1916.

Den nya samlingssången Sigrid Hofrén berättar om är Genom världen, hör, det klingar av Mauritz Sterner. Den sjöngs med melodin "Till the boys come home", en populär brittisk patriotisk sång från första världskriget som komponerades av Ivor Novello med originaltiteln Keep the home fires burning.

Genom världen, hör, det klingar, text Mauritz Sterner. Sterner var folkbildare, sångkompositör och aktiv i nykterhetsrörelsen. Han arbetade under många år som adjunkt på Gävle högre allmänna läroverk, Vasaskolan.

Camilla Larsson

Mer om rösträttsrörelsen finns att läsa i tidigare bloggar:
Vägen till rösträtt för kvinnor
En skog av vita standar
Att vara moderat och rösträttskvinna 1917
Rösträttstalaren - inte alltid välkommen

måndag 16 oktober 2017

Profiler i Järvsö IF i tidningsklipp

Järvsö IF:s ungdomsstafettlag 1965. I mitten längst fram sitter Inger Sköld, Boda, framgångsrik friidrottare i föreningen och landslagsrepresentant 1969-1971. Ingers svenska juniorrekord i diskus höll i fjorton år.  
Många föreningar har dokumenterat sin historia genom att klippa ur och spara tidningsartiklar, bilder och tabeller som rör föreningen i speciella klippböcker och pärmar. Järvsö IF har en stor fin samling tidningsklipp som spänner över femtiofem år, mellan 1955 och 2010.

Olle Arvidsson går igenom träningsprogrammet med Inger Sköld under Sannalägret sommaren 1963. 18 friidrottande ungdomar från 15 år deltog i lägret. Fotot finns bredvid ett urklipp från Ljusdalsposten 21/6 1963.  

Järvsö Idrottsförening startade redan i oktober 1915 på ett möte i "Godtämplarhuset i Öije", som Pehr Norin från Älvsätra och sekreterare de första åren har antecknat i protokollsboken. Trettio personer blev medlemmar direkt och av dem var åtta kvinnor.

Medlemmarna i Järvsö IF den 31 oktober 1915 noggrant nedtecknade med namn och födelsedatum av Pehr Norin.

Föreningens första tävling hålls i skidor i januari 1916 och under hösten samma år hade de friidrottstävlingar på en hyrd idrottsplan. Järvsö IF:s fina historia kan följas i protokoll, årsmöteshandlingar och klippböcker. Numera syns deras aktiviteter även på hemsidan och Facebook.

Camilla Larsson

torsdag 5 oktober 2017

Ett nödrop från kronoskogen i Hamra

Interiör av timmerkoja från 1905, bilden är tagen i Kvarnberget, Los.
Hur bred är sängen därhemma? 90 eller 120 centimeter är vanliga standardmått för en person i dagens Sverige. Hur skulle det vara med 37, 5 centimeter av en träbrits i stället? Det var vad skogsarbetarna i Hamra kunde få nöja sig med efter en dags slit i snö och kyla.

I ett upprop ställt till ”Konungen” i september 1913 berättar arbetarna om förhållanden i skogen. Det är arbetare och bönder från byar som Tandsjö, Sjöändan, Fågelsjö, Lillhamra och Hamra som samlat sig till uppropet. De vänder sig till kungen och regeringen för att det handlar om ”kronoskog”, statligt ägd skog. Därför tycker de att staten har ett särskilt ansvar.
De kritiserar att staten överlåtit avverkningsrätten till bolag som inte alltid anlitar arbetskraft från orten och kräver att de som är ”skattskrivna” på orten ska ha företräde. De klagar också på de låga lönerna och föreslår att staten fastställer en minimilön.

Och de kräver bättre kojor. Kojorna byggs ofta sent på hösten, ibland först när tjälen och snön kommit. Det leder till att timmerstockarna sjunker när det eldas i kojorna och snö och tjäle tinar. Resultatet blir stora glipor mellan stockarna där fukt och kyla tränger in.
En koja är stor som en vanlig enrumslägenhet idag, 39 kvadratmeter eller 6 x 6,5 meter. Kojan är avsedd för 16 arbetare, där ska de laga mat, torka kläder och sova. Enligt uppropet är det dessvärre inte ovanligt att det dubbelt så många karlar bor i kojan, då blir utrymmet på britsen 37,5 centimeter per person.

En del av arbetarna är också bönder och småbrukare, men de som inte har egen jord tvingas gå utan arbete och inkomst när inte skogshuggning eller flottningen ger sysselsättning. Därför föreslår de att staten ska inrätta småbruk i Hamratrakten. ”Då vi tro att det ligger i hela landets inträsse att dessa platser utveckla sig” som de skriver.

 På sista sidan i uppropet sammanfattar undertecknarna sina krav. Listan finns bevarad i Arkiv Gävleborg. Klicka här för att läsa hela uppropet.
Uppropet undertecknades ”underdånigast” av 107 skogsarbetare, 33 jordbrukare och 6 andra personer. När det nådde Stockholm fångades det upp av Dagens Nyheter som uppmärksammade det med en liten notis under rubriken ”Ett nödrop från kronoskogen”.
Ulla Ejemar


tisdag 29 augusti 2017

En bil med något speciellt

Aga-Baltics speciella radiobil. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Bilen med registreringsnummer X 502 står parkerad utanför Strömvallen i Gävle. Värt att notera är den blygsamma anordningen på taket, bilen är försedd med en kortvågssändare.  

Det är Aga-Baltics ”radioreportagebil”.  Via den sändes rapporter från stadsloppet ”Gävle runt” den 23 maj 1937. Det är möjligt att detta var en av de första sändningarna av den här typen från ett idrottsevenemang i Sverige.  ”Kortvågssändningen lyckades över förväntan och endast en gång under loppet var störningarna så starka att man måste använda telefonrapport” får vi veta.

Fotot återfinns i arkivet från Gefle idrottsförening som tillsammans med tidningen Gefle-Posten anordnade det publikdragande stadsloppet under många år.
 E Björklund i Gefle IF:s lag 1 lämnar stafettpinnen till Sture Öiving vid järnvägen på Kaserngatan. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Vid det här tillfället kördes loppet för 13:e gången. 19 tiomannalag deltog.  Flera av lagen kom från Gävleklubbar, lag kom dessutom från Falun, Uppsala och klubbar i Hälsingland. Ljusne och Vallvik kunde båda ställa upp med de tio löpare som krävdes.

Stadsloppet gick i form av en stafett runt stan med start och mål på Strömvallen. De tio sträckorna gick över kolstybb, asfalt, sten och grus. Sträckorna var olika långa, den kortaste 250 meter, den längsta 1,9 kilometer. Segrare i det totalt 8,5 kilometer långa loppet blev ett av Gefle IF:s lag med tiden 23 minuter och 47 sekunder. 
Gefle IF:s vinnande lag med Torkel Lundqvist, Stig Johansson, Rune Olsson, Olle Olsson, Arne Karlsson, Erik Björklund, Gunnar Johansson, Sigfrid Eklund, Bertil Larsson och Erik Brunnkvist. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
”Stadsloppet, som efter några års vila i år återupptogs, formade sig till en vacker victoria för våra löpare” konstaterade Gefle IF i sitt medlemsblad.
Ulla Ejemar