onsdag 24 maj 2017

Rio-Kalle överlistar Tjofsen

"Rio-Kalle"  på Jernvallen 1961. Foto Jan Düsing ur arkivet från Evert Jäderberg.
I september 1961 får 16-åringen Jan Düsing följa med fotografen Evert Jäderberg till Jernvallen i Sandviken där ”Rödvästarna” eller ”Stålmännen” som de också kallas tar emot Hälsingborgs IF (de stavade med ä på den tiden).

På Jernvallen har 9 400 åskådare samlats för att se det allsvenska mötet. Under matchen händer, enligt referatet i Arbetarbladet, något som ”hela svenska folket" väntat på. Sandviken IF:s målvakt Stig ”Tjofsen” Olsson ska slå en straff mot legendariske ”Rio-Kalle”, Kalle Svensson, som vaktat Sveriges mål i två VM och två OS.

Sandvikens IF hade inte lyckats med straffarna under säsongen och det gick tyvärr inte bättre den här gången. Matchen slutade med förlust för Sandvikens IF som efter säsongen förlorade sin plats i allsvenskan.

Signaturen "Rolf" berättar om straffkampen mellan målvakterna.
Ur Arbetarbladet 4 september 1961. Klicka på bilden för större format!
För fotoeleven Jan Düsing var matchen och straffdramat en upplevelse, inte minst för att han fick låna kameran av Evert Jäderberg och tog bilden på Rio-Kalle här ovan. Bilden blev en lovande inledning på en karriär som pressfotograf, först i Gävle hos Jäderbergs firma och senare under 40 år på Expressen där han bland annat bevakade 25 hockey-VM och ett tiotal OS.

”Rio-Kalle” spelade 349 allsvenska matcher. Han lade av året efter matchen på Jernvallen. Han fortsatte jobba som brandman i Helsingborg fram till pensionen. Han avled 2000.

”Tjofsen” spelade 119 allsvenska matcher. Han jobbade som elektriker vid sidan av fotbollen. Efter tiden i SIF spelade han under en period i Årsunda IF. Han avled 87 år gammal 2015.

Ulla Ejemar

onsdag 10 maj 2017

Från Kongo till Vallsta

En dopceremoni vid en missionsstation i Kongo 1907-1908. August Jansson står med en bok i handen och Hanna Jansson sitter  en bit nedanför trädet med en mörk cape över axlarna. 

1927 flyttar två beresta personer till Vallsta utanför Arbrå: Hanna och August Jansson. Då har de precis gått i pension efter närmare 30 år på missionsuppdrag i Kongo.

Hanna Jansson, född Sandqvist (1866-1947) och August Jansson (1871-1944), båda ursprungligen från Uppsala län.


Den första svenska missionären åkte till Kongo 1881 och fem år senare tog Svenska Missionsförbundet över den engelska missionsstationen Mukimbungu i södra Kongo. August Jansson fick sitt första uppdrag där 1896 och Hanna Sandqvist år 1900. Under en vistelse i Sverige sommaren 1905 gifte sig Hanna och August.

Som mest fanns det sju svenska missionsstationer i södra Kongo. Hanna och August hade under åren flera olika arbetsuppgifter. Hanna undervisade i såväl söndagsskola som ute i byskolor och i kvinnogrupper. Hon hade också hand om sjukvård.

Hanna Jansson utanför kyrkan i Mukimbungu tillsammans med barn från byarna som deltog i södagsskoleundervisningen 1907.
Hanna Jansson med kvinnor och barn i en av kvinnorgrupperna som hon undervisade. Att även kvinnor skulle få skolundervisning var något nytt som mötte visst motstånd i byarna. Missionärerna var därför extra glada när grupper som den här var igång.  

I en anteckningsbok har Hanna med vacker handstil skrivit ner ord, fraser och invecklade grammatikregler på Kifioti, språket Kikongo som talas i Kongo-Kinshasa. Där finns ord som longa som betyder lära, undervisa, lala - sova, lizulu - himmel och tanga - läsa, räkna.

Hanna Sandqvists lilla svarta vaxduksbok med ord och grammatik. På försättsbladet står det skrivet 1899, Kifioti och Hanna Sandqvist. Den första översättningen av hela bibeln till Kikongo blev Karl Edvar Laman, svensk missionär från Dalarna, klar med år 1905. I August Janssons arkiv finns ett fint exemplar av den bibeln bevarad.  

Många föreningar gjorde insamlingar till Kongomissionen. Här är det syföreningen i Mårdäng, norr om Gävle, som syr för Kongo omkring år 1900. 

Hanna och August Janssons engagemang tog inte slut med att de slog sig ner i Vallsta. De deltog i missionsförsamlingens arbete på orten, och August blev känd när han reste runt i Sverige med Missionsförbundets etnografiska vandringsmuseum och höll visningar och föredrag om Kongo, både i församlingar och för skolbarn.

Conrad Brolin var August Janssons chaufför under de långa turnéerna genom Sverige med utställningen på 30-talet. 
Camilla Larsson

Läs om fler missionärer i våra arkiv i äldre bloggar:
Kerstin Larsson i Liberia
Fredrik och Lisa Karlström i Kina


tisdag 25 april 2017

En minne från hungeråret 1917

Standaret från hungerdemonstrationerna 1917. 
I Arkiv Gävleborg finns många vackra fanor och standar. Ofta omsorgsfullt målade eller broderade på siden. Och så finns det några få som det här: Ett standar med slagkraftigt budskap, snabbt målat på enkel lakansväv.

Det bars i täten när folk från Strömsbro den 26 april 1917 tågade till Rådhustorget i Gävle för att protestera mot bristen på mat. Många familjer levde på svältgränsen. Bröd och gryn kunde bara köpas med särskilda kort sedan regeringen infört ransonering. Livsmedelskrisen berodde bland annat på föregående års missväxt och kriget som hindrade import.

Demonstrationen 26 april samlade massor av folk på Rådhustorget i Gävle.
Bilden tillhör Gefle Dagblad.
Enligt tidningarna var det cirka 6 000 från Gävle och Strömsbro som samlades på Rådhustorget för att protestera mot de knappa brödransonerna. Standaret från Strömsbro skymtar på en grynig bild i Gefle-Posten dagen därpå.

Standaret syns på den lilla bilden i Gefle-Postens artikel om demonstrationen. 
”Dyrtidsdemonstrationen” var varken den första eller den sista. Ofta var det kvinnor som tog initiativet. Det var ju de som skulle få fram mat på borden. Däremot är det bara några få kvinnor vi hittar namnen på i arkivhandlingar eller tidningsartiklar från tiden.

Redan den 21 april samlades kvinnor från Kastet, Karskär och Bomhus för att tåga in till Gävle och protestera. Bland dem fanns Emilia Norgren, Anna Rydström, Maria Lindberg, Anna Boman, Lotten Pettersson och Augusta Johnsson, enligt Arbetarbladets artikel. De hade först bett Signe Andersson i kvinnoklubben om hjälp inför arrangemanget. 

Bomhus-kvinnorna uppvaktade borgmästare Berggren som också var ordförande i livsmedelsnämnden. Enligt tidningarna retade han upp kvinnorna med att antyda att matbristen var en "Guds prövning". 

Vid den större demonstrationen den 26:e april utsågs en deputation som skulle uppvakta samme borgmästaren med krav på större brödransoner och bättre tillgång på mjölk, potatis och ved till rimliga priser. I den invaldes textilarbeterskan Anna Bergström från Strömsbro som enda kvinna tillsammans med sju män.

Standaret från Strömsbro användes också vid 1 maj-demonstrationen 1917.

Ulla Ejemar 

torsdag 20 april 2017

Hockeyfeber vårvintern 1967

Från vänster: Hans "Virus" Lindberg, Jan-Erik Lyck och Lars-Göran Nilsson.
Foto: J-berg
Vårvintern 1967 rådde hockeyfeber i stan. Brynäs IF hade etablerat sig som ett av landets absoluta topplag och var på väg mot sitt tredje SM-guld. Storstjärnorna den gången hette Hans "Virus" Lindberg, Jan-Erik Lyck och Lars-Göran Nilsson som tillsammans bildade en fruktad kedja. De här bilderna är tagna i samband med en pressträff, gissningsvis inför finalen där Västra Frölunda stod för motståndet. Man ser att det snöar. Säsongen 1966/1967 var den sista som spelades utomhus på Nynäs. Till hösten skulle Gavlerinken stå färdig. Brynäs vann komfortabelt de båda finalmatcherna (8-4, 6-1) och kom sedan att fullständigt dominera svensk ishockey under lång tid framöver.
Jörgen Björk

Brynäs succékedja gör sig redo att möta fotoblixtarna.
Foto: J-berg.

Foto: J-berg

torsdag 30 mars 2017

OS-medaljören bakom Kårböles krona

OS-medaljören 1920.
På 1940-talet behövde kyrkan i Kårböle av okänd anledning nytt silver. Kyrkan fick oblatskrin, ljusstakar och en brudkrona. Allt levererat av Wahlbergs juvelerarfirma i Gävle. I firmans arkiv finns en detaljerad dokumentation av brudkronan som skänktes till kyrkan av Kårböles kyrkliga ungdomskrets.

Brudkronan av förgyllt silver. 
Brudkronan ritades av O Brandtberg i Stockholm men tillverkades i Wahlbergs verkstad i Gävle. Guldsmeden ägnade 110 arbetstimmar åt kronan, ett gediget arbete alltså. 

Kalkylkortet med alla detaljer. 
Guldsmeden  var ingen mindre än estniske långdistanslöparen Jüri Lossman. Han har gått till historien som Estlands förste OS-medaljör. Han tog silver i maraton vid OS i Antwerpen 1920 och deltog också som fanbärare och maratonlöpare i Paris-OS 1924. Han hade senare en kort tränarkarriär men var till yrket utbildad guld- och silversmed. 

Innan Sovjetunionen gick in med trupper och ockuperade landet 1944 flydde Lossman. Han hamnade i Gävle och fick jobb hos Wahlbergs. 

Längst in till höger sitter Jüri Lossmann i Wahlbergs verkstad.
Den låg där gallerian Nian nu ligger i centrala Gävle. Foto ur Wahlbergs arkiv. 
Firmans chef, Yngve Wahlberg, var tongivande i företagarnas branschorganisation. I branschens tidning, Svensk guldsmedstidning, förekom ofta upprop till förmån för guldsmeder som hamnat i svårigheter på grund av kriget, inte minst i Finland. Man uppmuntrade också de svenska företagarna att anställa yrkesmän som tvingats fly till Sverige.

Jüri Lossman flyttade senare vidare till Stockholm. 1964 tillverkade han en silverpokal som överlämnades till kung Gustav VI Adolf som tack till Sverige från estniska flyktingar som fått en fristad här.

Ulla Ejemar