måndag 16 oktober 2017

Profiler i Järvsö IF i tidningsklipp

Järvsö IF:s ungdomsstafettlag 1965. I mitten längst fram sitter Inger Sköld, Boda, framgångsrik friidrottare i föreningen och landslagsrepresentant 1969-1971. Ingers svenska juniorrekord i diskus höll i fjorton år.  
Många föreningar har dokumenterat sin historia genom att klippa ur och spara tidningsartiklar, bilder och tabeller som rör föreningen i speciella klippböcker och pärmar. Järvsö IF har en stor fin samling tidningsklipp som spänner över femtiofem år, mellan 1955 och 2010.

Olle Arvidsson går igenom träningsprogrammet med Inger Sköld under Sannalägret sommaren 1963. 18 friidrottande ungdomar från 15 år deltog i lägret. Fotot finns bredvid ett urklipp från Ljusdalsposten 21/6 1963.  

Järvsö Idrottsförening startade redan i oktober 1915 på ett möte i "Godtämplarhuset i Öije", som Pehr Norin från Älvsätra och sekreterare de första åren har antecknat i protokollsboken. Trettio personer blev medlemmar direkt och av dem var åtta kvinnor.

Medlemmarna i Järvsö IF den 31 oktober 1915 noggrant nedtecknade med namn och födelsedatum av Pehr Norin.

Föreningens första tävling hålls i skidor i januari 1916 och under hösten samma år hade de friidrottstävlingar på en hyrd idrottsplan. Järvsö IF:s fina historia kan följas i protokoll, årsmöteshandlingar och klippböcker. Numera syns deras aktiviteter även på hemsidan och Facebook.

Camilla Larsson

torsdag 5 oktober 2017

Ett nödrop från kronoskogen i Hamra

Interiör av timmerkoja från 1905, bilden är tagen i Kvarnberget, Los.
Hur bred är sängen därhemma? 90 eller 120 centimeter är vanliga standardmått för en person i dagens Sverige. Hur skulle det vara med 37, 5 centimeter av en träbrits i stället? Det var vad skogsarbetarna i Hamra kunde få nöja sig med efter en dags slit i snö och kyla.

I ett upprop ställt till ”Konungen” i september 1913 berättar arbetarna om förhållanden i skogen. Det är arbetare och bönder från byar som Tandsjö, Sjöändan, Fågelsjö, Lillhamra och Hamra som samlat sig till uppropet. De vänder sig till kungen och regeringen för att det handlar om ”kronoskog”, statligt ägd skog. Därför tycker de att staten har ett särskilt ansvar.
De kritiserar att staten överlåtit avverkningsrätten till bolag som inte alltid anlitar arbetskraft från orten och kräver att de som är ”skattskrivna” på orten ska ha företräde. De klagar också på de låga lönerna och föreslår att staten fastställer en minimilön.

Och de kräver bättre kojor. Kojorna byggs ofta sent på hösten, ibland först när tjälen och snön kommit. Det leder till att timmerstockarna sjunker när det eldas i kojorna och snö och tjäle tinar. Resultatet blir stora glipor mellan stockarna där fukt och kyla tränger in.
En koja är stor som en vanlig enrumslägenhet idag, 39 kvadratmeter eller 6 x 6,5 meter. Kojan är avsedd för 16 arbetare, där ska de laga mat, torka kläder och sova. Enligt uppropet är det dessvärre inte ovanligt att det dubbelt så många karlar bor i kojan, då blir utrymmet på britsen 37,5 centimeter per person.

En del av arbetarna är också bönder och småbrukare, men de som inte har egen jord tvingas gå utan arbete och inkomst när inte skogshuggning eller flottningen ger sysselsättning. Därför föreslår de att staten ska inrätta småbruk i Hamratrakten. ”Då vi tro att det ligger i hela landets inträsse att dessa platser utveckla sig” som de skriver.

 På sista sidan i uppropet sammanfattar undertecknarna sina krav. Listan finns bevarad i Arkiv Gävleborg. Klicka här för att läsa hela uppropet.
Uppropet undertecknades ”underdånigast” av 107 skogsarbetare, 33 jordbrukare och 6 andra personer. När det nådde Stockholm fångades det upp av Dagens Nyheter som uppmärksammade det med en liten notis under rubriken ”Ett nödrop från kronoskogen”.
Ulla Ejemar


tisdag 29 augusti 2017

En bil med något speciellt

Aga-Baltics speciella radiobil. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Bilen med registreringsnummer X 502 står parkerad utanför Strömvallen i Gävle. Värt att notera är den blygsamma anordningen på taket, bilen är försedd med en kortvågssändare.  

Det är Aga-Baltics ”radioreportagebil”.  Via den sändes rapporter från stadsloppet ”Gävle runt” den 23 maj 1937. Det är möjligt att detta var en av de första sändningarna av den här typen från ett idrottsevenemang i Sverige.  ”Kortvågssändningen lyckades över förväntan och endast en gång under loppet var störningarna så starka att man måste använda telefonrapport” får vi veta.

Fotot återfinns i arkivet från Gefle idrottsförening som tillsammans med tidningen Gefle-Posten anordnade det publikdragande stadsloppet under många år.
 E Björklund i Gefle IF:s lag 1 lämnar stafettpinnen till Sture Öiving vid järnvägen på Kaserngatan. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Vid det här tillfället kördes loppet för 13:e gången. 19 tiomannalag deltog.  Flera av lagen kom från Gävleklubbar, lag kom dessutom från Falun, Uppsala och klubbar i Hälsingland. Ljusne och Vallvik kunde båda ställa upp med de tio löpare som krävdes.

Stadsloppet gick i form av en stafett runt stan med start och mål på Strömvallen. De tio sträckorna gick över kolstybb, asfalt, sten och grus. Sträckorna var olika långa, den kortaste 250 meter, den längsta 1,9 kilometer. Segrare i det totalt 8,5 kilometer långa loppet blev ett av Gefle IF:s lag med tiden 23 minuter och 47 sekunder. 
Gefle IF:s vinnande lag med Torkel Lundqvist, Stig Johansson, Rune Olsson, Olle Olsson, Arne Karlsson, Erik Björklund, Gunnar Johansson, Sigfrid Eklund, Bertil Larsson och Erik Brunnkvist. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
”Stadsloppet, som efter några års vila i år återupptogs, formade sig till en vacker victoria för våra löpare” konstaterade Gefle IF i sitt medlemsblad.
Ulla Ejemar 




fredag 25 augusti 2017

I svamp- och bärplockartider

Lingonplockning med fotografering i Grängsjö, Nordanstigs kommun. 

Hösten 1912 är Dagmar och Augusta längst till höger i bild ute med Grängsjö baptistförsamling och plockar korgarna fulla med lingon. Pastor Öberg syns längst bak i ljus hatt. Enligt en anteckning på baksidan av fotografiet skulle församlingen skicka lingonen till Betelseminariet.

Att rensa stora mängder bär och svamp är väl plockningens baksida. 1953 presenteras den här lingon- och blåbärsrensningsmaskinen på Bollnäsutställningen. Kanske låg den i teknikens framkant då.

En besökare tittar på transportörer och en bärrensningsmaskin på Bollnäsutställningen. Fotot finns i Centerns ungdomsförbunds Gävleborgsdistrikts arkiv. 

Traditionen att plocka och äta svamp kom sent till de nordiska länderna jämfört med i Syd- och Östeuropa. Allmänheten ansåg att svamp möjligen kunde ätas av kreatur, men absolut inte dög som människoföda. De första planscherna och böckerna om nordiska svampar togs emot med skepsis. Så var det när pastor Nils Gustav Strömbom först gav ut "Våra vanligaste svenska svampar" 1881. Men med missväxt, matbrist och sämre tider under beredskap och krig ökar intresset för svamp som livsmedel.

I bokens förord poängterar Strömbom att "ingen menniska i Sveriges rike någonsin behöfde svälta, om vårt folk kände och använde de vigtigaste bland de matnyttige svamparne!"

Boken innehåller ett fint dubbeluppslag med tecknade svampar i färg och detaljerade beskrivningar av olika svampar, giftiga som ätliga. Det finns också recept och förslag på hur de olika svamparna bäst tillagas, till exempel genom torkning, insaltning och inläggning i ättika.

Strömboms Våra vanligaste svenska svampar. Boken ingår i Gävleborgs läns hushållningssällskaps arkiv.

Idag både odlas och säljs svamp kommersiellt. Intresset för svampplockning, kurser och böcker är stort och svamp anses ha ett högt kulinariskt värde i matlagning.

Läs mer om Bollnäsutställningen i en tidigare blogg.
Camilla Larsson

tisdag 25 juli 2017

En emigranthistoria från Forsa

Forsa Ångsåg där Per Persson Nordquist arbetade. 
I slutet av 1850-talet byggdes ångsågen vid Hamre ström i Forsa. Sågen bekostades av engelskt kapital och virket dit flottades lång väg, bland annat från skogar i Härjedalen. Sågverket lockade många arbetare från Värmland, en av dem Per Persson Nordquist från Övre Värnäs.

1861 bor sågverksarbetaren Per Persson Nordquist intill den nyanlagda sågen med hustrun Lena Greta Ersdotter från Vattrång i Harmånger. De får sitt första barn, Erik, redan samma år.

Tack vare Forsa baptistförsamlings arkiv vet vi mer om paret och deras familj. Troligen nås de av väckelsen  under tidigt 1870-tal. Deras yngsta barn, födda 1871 och 1874, blir nämligen inte döpta i kyrkan. Som baptister förespråkar de vuxendop, inte statskyrkans barndop.

I slutet på 1870-talet har baptisterna i Forsa blivit så många att de behöver ett eget bönhus. Huset ska ligga i Funsta, vara 60 fot långt och 32 fot brett och rymma två salar, en större och en mindre som också kan fungera som skolsal.

Elimkapellet i Funsta cirka 1915. Bild ur Forsa baptistförsamlings arkiv.
Per Persson Nordquist väljs in i styrelsen för ”Sällskapet för befrämjande av upplysning och sedlighet”, den förening inom församlingen som ansvarar för bönhusbygget. Baptisterna bildar också en syförening som ska dra in pengar till husbygget. Nordquists tonåriga dotter Karin är aktiv i syföreningen. Hon är senare också tidvis lärare i församlingens söndagsskola.

Kassaboken från 1882 visar att P Nordquist bidrar med fem kronor till kapellets "Wermeapparater"
Skolan är viktig för baptisterna. De startar en söndagsskola och driver en kort period även en vardagsskola. I vardagsskolan lär sig barnen räkna, läsa och skriva utöver Bibelkunskapen. Barnen Nordquist är inskrivna skolan, det visar sparade deltagarförteckningar.

Karin Persdotter, Erick Persson och Petter Persson vid Ångsågen finns 1879 på listan från församlingens skola. De är alla barn till Per Persson Nordquist.  
Livet i församlingen kretsar mycket kring hur man ska vara som god kristen. Moralen är sträng. Den som super, ställer till med bråk eller har utomäktenskapliga förbindelser blir föremål för tillrättavisning eller uteslutning.

Karin Nordquist, parets enda dotter, som varit så aktiv i församlingen blir till slut också utsatt för församlingens hårda granskning. Protokollet från 25 mars 1883 berättar att Karin erkänt att hon hade kontakt med en ”ogudaktig”, en man utanför församlingen. Nordin, en av församlingsmedlemmarna, varnade henne för att förhållandet var ”en frestelse ifrån Satan”.

1883 ställs Karin Nordquist till svars för att hon träffar en "ogudacktig" yngling. Hela protokollet finns att läsa här. Texten finns också i en utskriven mer lättläst variant här.
Vi vet inte hur det gick med Karins förhållande, men vi vet att pappa Per Nordquist redan samma vår meddelar att han ska emigrera till Amerika. I maj 1883 tar han två av sönerna, Eric och Carl Johan, med sig över Atlanten. Året därpå ansluter mamma Lena Greta tillsammans med barnen Karin, Gustav, Petter och Emil.

Forsa baptistförsamling bildades i maj 1862. Under församlingens första tjugo år emigrerade elva av medlemmarna med familjer till Nordamerika, det framgår av en historik sammanställd till församlingens 20-årsjubileum.
Ulla Ejemar