torsdag 20 april 2017

Hockeyfeber vårvintern 1967

Från vänster: Hans "Virus" Lindberg, Jan-Erik Lyck och Lars-Göran Nilsson.
Foto: J-berg
Vårvintern 1967 rådde hockeyfeber i stan. Brynäs IF hade etablerat sig som ett av landets absoluta topplag och var på väg mot sitt tredje SM-guld. Storstjärnorna den gången hette Hans "Virus" Lindberg, Jan-Erik Lyck och Lars-Göran Nilsson som tillsammans bildade en fruktad kedja. De här bilderna är tagna i samband med en pressträff, gissningsvis inför finalen där Västra Frölunda stod för motståndet. Man ser att det snöar. Säsongen 1966/1967 var den sista som spelades utomhus på Nynäs. Till hösten skulle Gavlerinken stå färdig. Brynäs vann komfortabelt de båda finalmatcherna (8-4, 6-1) och kom sedan att fullständigt dominera svensk ishockey under lång tid framöver.
Jörgen Björk

Brynäs succékedja gör sig redo att möta fotoblixtarna.
Foto: J-berg.

Foto: J-berg

torsdag 30 mars 2017

OS-medaljören bakom Kårböles krona

OS-medaljören 1920.
På 1940-talet behövde kyrkan i Kårböle av okänd anledning nytt silver. Kyrkan fick oblatskrin, ljusstakar och en brudkrona. Allt levererat av Wahlbergs juvelerarfirma i Gävle. I firmans arkiv finns en detaljerad dokumentation av brudkronan som skänktes till kyrkan av Kårböles kyrkliga ungdomskrets.

Brudkronan av förgyllt silver. 
Brudkronan ritades av O Brandtberg i Stockholm men tillverkades i Wahlbergs verkstad i Gävle. Guldsmeden ägnade 110 arbetstimmar åt kronan, ett gediget arbete alltså. 

Kalkylkortet med alla detaljer. 
Guldsmeden  var ingen mindre än estniske långdistanslöparen Jüri Lossman. Han har gått till historien som Estlands förste OS-medaljör. Han tog silver i maraton vid OS i Antwerpen 1920 och deltog också som fanbärare och maratonlöpare i Paris-OS 1924. Han hade senare en kort tränarkarriär men var till yrket utbildad guld- och silversmed. 

Innan Sovjetunionen gick in med trupper och ockuperade landet 1944 flydde Lossman. Han hamnade i Gävle och fick jobb hos Wahlbergs. 

Längst in till höger sitter Jüri Lossmann i Wahlbergs verkstad.
Den låg där gallerian Nian nu ligger i centrala Gävle. Foto ur Wahlbergs arkiv. 
Firmans chef, Yngve Wahlberg, var tongivande i företagarnas branschorganisation. I branschens tidning, Svensk guldsmedstidning, förekom ofta upprop till förmån för guldsmeder som hamnat i svårigheter på grund av kriget, inte minst i Finland. Man uppmuntrade också de svenska företagarna att anställa yrkesmän som tvingats fly till Sverige.

Jüri Lossman flyttade senare vidare till Stockholm. 1964 tillverkade han en silverpokal som överlämnades till kung Gustav VI Adolf som tack till Sverige från estniska flyktingar som fått en fristad här.

Ulla Ejemar



fredag 24 mars 2017

Bandyfästet Hälsingland

Bollnäs blev svenska mästare 1951 och 1956. Gösta "Snoddas" Nordgren med vit keps i den övre raden. Bilden är tagen i samband med finalen 1956. Foto: Göte Nyman
Hälsingland har av hävd varit ett av Sveriges starkaste bandyfästen. 1947 blev Brobergs IF från Söderhamn första hälsingelag att vinna SM-guld. Under 1950-talet nådde bandyintresset närmast hysteriska nivåer. Men då hade fokus förskjutits något i västlig riktning. Edsbyn och Bollnäs var nu de stora dominanterna.

1951 tog Bollnäs GoIF sitt första SM-guld. Sedan lyckades Edsbyn ta hem två SM titlar i rad 1952 och 1953 innan Bollnäs kunde bärga sin andra guldmedalj 1956.

Edsbyn tog två SM-guld i rad på 1950-talet: 1952 och 1953. Foto: Elvéns
1950-talet brukar betraktas som bandyns guldålder i Sverige. SM-finalerna, som spelades på Stockholms stadion, lockade storpublik. Det var också nu som sporten fick sitt första riktigt stora affischnamn: Gösta "Snoddas" Nordgren. Han var med i Bollnäs när laget tog sina båda SM-titlar. 1952 slog han dessutom igenom som sångartist när han medverkade i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. Paradnumret Flottarkärlek blev en jättehit som gav upphov till en landsomfattande "Snoddas-feber".

Gösta "Snoddas" Nordgren blev bandyns stora affischnamn.
Edsbyns IF har genom åren samlat på sig en rad SM-guld. Bollnäs å sin sida väntar fortfarande på att upprepa triumferna från det gyllene 1950-talet.
Jörgen Björk

onsdag 22 mars 2017

En insats för brödfödan

Skytteföreningens medlemmar i färd med att gräva potatisland. Foto av Carl Larsson. 
Visst ser det idylliskt ut? Sommaren är i antågande. Några har satt spaden i backen och börjat gräva potatisland. Andra har slagit sig ner i gräset för att vila. Bilden är från Rödjningen, Gefle Frivilliga Skarpskytteförenings ställe i Sätra. 

Bakgrunden är allt annat än idyllisk. 

Det är hungeråret 1917. Sverige är avskuret från import på grund av kriget. Varor som bröd, mjöl, och socker är ransonerade. Och folk kan inte heller lita till potatisen, det råder skriande brist och priserna har trissats upp. 

Missnöjet över matbrist, ransoneringar och regeringen leder till protester. Hungerdemonstrationer rapporteras från Bomhus, Söderhamn, Hudiksvall och många andra ställen.

Forsbacka arbetarekommun påpekar i ett uttalande att ransonerna är för knappa för att kroppsarbetare ska orka jobba, de behöver mer mat. De understryker också att arbetarfamiljerna är beroende av billig mat som pannkakor och bröd. De har inte råd att äta kött och fläsk som inte är ransonerat.

Vid sidan av protesterna börjar folk söka praktiska lösningar på matbristen.

Det är därför potatisen blir ett ärende för Gefle Frivilliga Skarpskytteförening. Föreningen är kanske mest att likna vid hemvärnet, den ägnar sig åt att lära medlemmar hantera skjutvapen så att de kan "medverka till fäderneslandets försvar" som det står i stadgarna.

Men vid det här mötet 18 maj 1917 beslutar styrelsen att upplåta mark gratis till medlemmar med tanke på "rådande kritiska förhållanden, med knapp åtgång på lifsförnödenheter i allmänhet och alldeles särskildt på potatis".

En vret vid Rödjningen  delas upp i 32 potatisland om 250 till 300 kvadratmeter vardera. Tre av landen har skytteföreningens vaktmästare Öberg redan fått disponera, de övriga lottas ut bland medlemmarna.

Ulla Ejemar

Potatislanden uppläts gratis till medlemmarna på fem år.
Avtalsblanketten finns bevarad i skytteföreningens arkiv i Arkiv Gävleborg. 



torsdag 16 mars 2017

Laget som reste Staffans kyrka

Arbetslaget samlat i vårsolen framför bygget. Foto: Göran Rosenblom.
I Arkiv Gävleborg finns intressanta foton som berättar om hur det gick till när Staffans kyrka byggdes på Brynäs i Gävle. 

Göran Rosenblom, född 1895 och död 1967, bodde en tid i närheten av bygget på dåvarande Holmsundsgatan. Med din bälgkamera följde han arbetet från starten 1930 till invigningen två år senare.  Bilderna har skänkts till arkivet av sonen, fotograf Lars Rosenblom.

Det framgår med all tydlighet att det krävdes hårt kroppsarbete av dem som byggde kyrkan. Arbetsmetoderna var fortfarande traditionella och hjälpmedlen få. Tegelbärarnas slit blev tuffare ju närmare himlen helgedomen reste sig. 

 Tre av de fyra tegelbärarna med den för yrket typiska slokhatten, "femman", som skyddade nacken.
Vi har namnen på några av arbetarna. Martin Walund, Eskil Gävert, Oskar Olsson, Oskar Sundin, Oskar Möllebo, Robert Olsson, Konrad Petterson, Harald Enqvist och Kalle Texas återfinns alla på den stora bilden är ovan. Det gör också den då 14-årige Erik Sundin, som senare blev fackordförande för murarna. Det här vet vi tack vare att ett gäng murare ordnade en studiecirkel. De läste gamla protokoll, intervjuade äldre murare och sammanställde en liten skrift till murarfackets 100-årsjubileum 1986.

Stadsdelen Brynäs befolkning växte snabbt under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Redan 1916 bildades därför Staffans församling, men någon egen kyrka hade den inte. Den fick nöja sig med sitt församlingshus. 

Kyrkoherden Paulus Holmgren drömde om ett tempel på krönet av Brynäsgatan, men platsen som till slut valdes blev alltså en annan. På Steneberget fick han och församlingen till slut sitt tempel, ritat av arkitekten Knut Nordenskiöld och byggt av murare, timmermän, snickare och tegelbärare.
Ulla Ejemar 

Grundläggningen påbörjad på Steneberget 1930.

 Flaggor och krans berättar att man nyligen hållit taklagsfest.

Tornet under byggnad.
Invigningen 1932. Mannen i skägg är kyrkoherde Paulus Holmgren.