fredag 24 mars 2017

Bandyfästet Hälsingland

Bollnäs blev svenska mästare 1951 och 1956. Gösta "Snoddas" Nordgren med vit keps i den övre raden. Bilden är tagen i samband med finalen 1956. Foto: Göte Nyman
Hälsingland har av hävd varit ett av Sveriges starkaste bandyfästen. 1947 blev Brobergs IF från Söderhamn första hälsingelag att vinna SM-guld. Under 1950-talet nådde bandyintresset närmast hysteriska nivåer. Men då hade fokus förskjutits något i västlig riktning. Edsbyn och Bollnäs var nu de stora dominanterna.

1951 tog Bollnäs GoIF sitt första SM-guld. Sedan lyckades Edsbyn ta hem två SM titlar i rad 1952 och 1953 innan Bollnäs kunde bärga sin andra guldmedalj 1956.

Edsbyn tog två SM-guld i rad på 1950-talet: 1952 och 1953. Foto: Elvéns
1950-talet brukar betraktas som bandyns guldålder i Sverige. SM-finalerna, som spelades på Stockholms stadion, lockade storpublik. Det var också nu som sporten fick sitt första riktigt stora affischnamn: Gösta "Snoddas" Nordgren. Han var med i Bollnäs när laget tog sina båda SM-titlar. 1952 slog han dessutom igenom som sångartist när han medverkade i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. Paradnumret Flottarkärlek blev en jättehit som gav upphov till en landsomfattande "Snoddas-feber".

Gösta "Snoddas" Nordgren blev bandyns stora affischnamn.
Edsbyns IF har genom åren samlat på sig en rad SM-guld. Bollnäs å sin sida väntar fortfarande på att upprepa triumferna från det gyllene 1950-talet.
Jörgen Björk

onsdag 22 mars 2017

En insats för brödfödan

Skytteföreningens medlemmar i färd med att gräva potatisland. Foto av Carl Larsson. 
Visst ser det idylliskt ut? Sommaren är i antågande. Några har satt spaden i backen och börjat gräva potatisland. Andra har slagit sig ner i gräset för att vila. Bilden är från Rödjningen, Gefle Frivilliga Skarpskytteförenings ställe i Sätra. 

Bakgrunden är allt annat än idyllisk. 

Det är hungeråret 1917. Sverige är avskuret från import på grund av kriget. Varor som bröd, mjöl, och socker är ransonerade. Och folk kan inte heller lita till potatisen, det råder skriande brist och priserna har trissats upp. 

Missnöjet över matbrist, ransoneringar och regeringen leder till protester. Hungerdemonstrationer rapporteras från Bomhus, Söderhamn, Hudiksvall och många andra ställen.

Forsbacka arbetarekommun påpekar i ett uttalande att ransonerna är för knappa för att kroppsarbetare ska orka jobba, de behöver mer mat. De understryker också att arbetarfamiljerna är beroende av billig mat som pannkakor och bröd. De har inte råd att äta kött och fläsk som inte är ransonerat.

Vid sidan av protesterna börjar folk söka praktiska lösningar på matbristen.

Det är därför potatisen blir ett ärende för Gefle Frivilliga Skarpskytteförening. Föreningen är kanske mest att likna vid hemvärnet, den ägnar sig åt att lära medlemmar hantera skjutvapen så att de kan "medverka till fäderneslandets försvar" som det står i stadgarna.

Men vid det här mötet 18 maj 1917 beslutar styrelsen att upplåta mark gratis till medlemmar med tanke på "rådande kritiska förhållanden, med knapp åtgång på lifsförnödenheter i allmänhet och alldeles särskildt på potatis".

En vret vid Rödjningen  delas upp i 32 potatisland om 250 till 300 kvadratmeter vardera. Tre av landen har skytteföreningens vaktmästare Öberg redan fått disponera, de övriga lottas ut bland medlemmarna.

Ulla Ejemar

Potatislanden uppläts gratis till medlemmarna på fem år.
Avtalsblanketten finns bevarad i skytteföreningens arkiv i Arkiv Gävleborg. 



torsdag 16 mars 2017

Laget som reste Staffans kyrka

Arbetslaget samlat i vårsolen framför bygget. Foto: Göran Rosenblom.
I Arkiv Gävleborg finns intressanta foton som berättar om hur det gick till när Staffans kyrka byggdes på Brynäs i Gävle. 

Göran Rosenblom, född 1895 och död 1967, bodde en tid i närheten av bygget på dåvarande Holmsundsgatan. Med din bälgkamera följde han arbetet från starten 1930 till invigningen två år senare.  Bilderna har skänkts till arkivet av sonen, fotograf Lars Rosenblom.

Det framgår med all tydlighet att det krävdes hårt kroppsarbete av dem som byggde kyrkan. Arbetsmetoderna var fortfarande traditionella och hjälpmedlen få. Tegelbärarnas slit blev tuffare ju närmare himlen helgedomen reste sig. 

 Tre av de fyra tegelbärarna med den för yrket typiska slokhatten, "femman", som skyddade nacken.
Vi har namnen på några av arbetarna. Martin Walund, Eskil Gävert, Oskar Olsson, Oskar Sundin, Oskar Möllebo, Robert Olsson, Konrad Petterson, Harald Enqvist och Kalle Texas återfinns alla på den stora bilden är ovan. Det gör också den då 14-årige Erik Sundin, som senare blev fackordförande för murarna. Det här vet vi tack vare att ett gäng murare ordnade en studiecirkel. De läste gamla protokoll, intervjuade äldre murare och sammanställde en liten skrift till murarfackets 100-årsjubileum 1986.

Stadsdelen Brynäs befolkning växte snabbt under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Redan 1916 bildades därför Staffans församling, men någon egen kyrka hade den inte. Den fick nöja sig med sitt församlingshus. 

Kyrkoherden Paulus Holmgren drömde om ett tempel på krönet av Brynäsgatan, men platsen som till slut valdes blev alltså en annan. På Steneberget fick han och församlingen till slut sitt tempel, ritat av arkitekten Knut Nordenskiöld och byggt av murare, timmermän, snickare och tegelbärare.
Ulla Ejemar 

Grundläggningen påbörjad på Steneberget 1930.

 Flaggor och krans berättar att man nyligen hållit taklagsfest.

Tornet under byggnad.
Invigningen 1932. Mannen i skägg är kyrkoherde Paulus Holmgren.

tisdag 7 mars 2017

Kvinnoröster ur arkiven

Gerda Modén. Bildkälla: Berna Roth/Gävle Kommunarkiv
I vårt arkiv hörs spännande kvinnoröster som berättar om resor i främmande länder, om kampen för rösträtt och bättre livsvillkor, politiskt arbete och andra självklarheter för oss idag, som möjlighet till barnomsorg, fritid och idrott.

Gerda Modén spelar en viktig roll i kampen för kvinnors politiska rösträtt i länet. När LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, arrangerar en nationell namninsamling 1913 samordnar Gerda Modén insamlingen. Hennes uppgift blir att sammanställa listorna och med sirlig handstil summerar hon antalet namn till 18 660. Dokumentet innehåller fantastiska detaljer, som 73 yrkeskategorier skrivna på tvären högst upp, ikryssade för var och en av dem som skrivit under.

Gerda Modéns summering av namninsamlingen i Gävleborgs län.

Signe Hedkvist reser som frälsningssoldat till Sydamerika omkring 1917. Hon lämnar snart det hårda soldatlivet och försörjer sig både som barnflicka och röntgenassistent till en privatläkare. Hon förlovar sig flera gånger och blir kvar i Sydamerika i drygt tio år.

Fotot skickar Signe Hedkvist 1922 till sina föräldrar från badorten Pocitos i Montevideo, Uruguay. Hon hoppas att de känner igen henne i baddräkt, skriver hon, och berättar om havet och hur det går till att bada i höga vågor.  

1928 reser Signe Hedkvist tillbaka till Sverige och träffar Olof E. Öberg i Rörberg. De gifter sig och hon bosätter sig på makens gård på Öhn i Valbo utanför Gävle och paret får två barn.

I längdskidor har kvinnor tävlat i mer än hundra år i vårt län. Det visar resultatlistor från distriktsmästerskapen i skidlöpning i Söderhamn från 1915. Under en period var flera damåkare från Bollnäs mycket framgångsrika nationellt, och även Stugsunds IK hade snabba åkare.

Maiy Åslund, Maggie Söderlund och Alfhild Nyman tävlar på hemmaplan för Stugsunds Idrottsklubb i distriktsmästerskapen 1928.

Men möjligheten till fritid och semester för kvinnor på landsbygden är länge begränsad, trots att lagen om två veckors semester införs 1938. När Julia Dahlberg från Ängebo får en veckas vistelse på semesterhemmet Vadtorp utanför Söderhamn 1950 är hon 63 år och mamma till tolv barn. Att bara umgås med andra kvinnor och få sätta sig vid dukat matbord var säkert speciellt.

Julia Dahlberg, i mitten, ler mot kameran utanför semesterhemmet Vadtorp.

Vadtorp tog emot omkring 7 000 kvinnor under semesterhemmets fyrtioåriga historia och drevs av Gävleborgs socialdemokratiska kvinnodistrikt.

Camilla Larsson

Läs mer kvinnohistoria från länet i tidigare bloggar:
Vägen till rösträtt för kvinnor
Kunglig glans över traktorkursen
Vila för trötta mödrar
Starka kvinnor i rörelse
Semester för alla?

tisdag 28 februari 2017

När svälten stod för dörren

Hungerdemonstration i Söderhamn 11 april 1917. Foto i privat ägo.
Onsdag 11 april 1917 tågar 200 kvinnor till Rådhustorget i Söderhamn. Kvinnorna är desperata, hur ska de få mat på bordet till sina familjer?

Demonstrationen är en av de första i en rad av hungerdemonstrationer och hungerupplopp den här våren. Det är krig i Europa och extrem brist på mat i Sverige. Basvaror som mjöl, potatis, socker och kaffe är ransonerade.  När också grynen till gröten ska ransoneras tryter tålamodet. 

12 april skriver Hälsinglands Folkblad om demonstrationen.
Om denna första spontana demonstration i Söderhamn kan vi läsa i Hälsinglands Folkblad 12 april 1917.  Karin Östlund från Lervik, Anna Jonsson från Långrör, Anna Sjögren från Grundvik och Hilma Pettersson från Sandarne går i spetsen för kvinnorna in till Rådhuset. Där överlämnar de en skrivelse till brödbyråns ordförande, kronolänsman R Didriksson.

”Undertecknade husmödrar från Söderhamns skärgård få härmed uttala våra allvarliga betänkligheter mot den utfärdade förordningen om försäljning av gryn mot kort på nu gällande villkor” skriver de.
”Vi vädja därför till vederbörande att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att bereda lindring i nu rådande olidliga förhållanden”.

Dagen därpå hålls ett stort möte i Lerviks Folkets hus. Där antas en resolution med varningen: ”blir det ej bättre förhållanden så måste vi taga saken i egna händer och skrida till handling”.

 Sågverksarbetare från Sandarne, Källskär, Långrör och Åsbacka på väg att besöka traktens bönder. Foto i Arkiv Gävleborg.
Lördag 5 maj gör de det. Ett stort antal sågverksarbetare tar sig ledigt från jobbet, samlas vid Lerviks Folkets hus och tågar iväg för att söka upp bönder i Östansjö.  I täten bär de en svart fana med en knuten hand och texten ”Tänk dig själv dess mening!”. Bilden finns i Arkiv Gävleborg, fanans öde är okänt.

Arbetarna uppvaktar flera namngivna bönder. De kräver att få kontrollera böndernas lager av bröd och potatis.  De begär att priserna på mjölk, bröd och potatis ska sänkas. Enligt Söderhamns Tidning är uppvaktningen hotfull, men arbetarna påstår motsatsen i Hälsinglands Folkblad.

”Visst kunde orden vara skarpa ibland men vi bestrida att det låg något hotfullt i vårt uppträdande”.

Ulla Ejemar

Läs mer om hungeråret 1917: Barnbespisningen lindrade nöden